Satt på mammas kontor på Avenyn i Göteborg idag och jobbade, och kunde inte låta bli att känna mig en bitter över min situation med hundra saker kvar att göra innan jag kan slappna av och skrikande studenter utanför fönstret utan ett bekymmer i världen.
Har haft ett otroligt händelserikt år med för mycket att göra. Hur mycket jag än vill hinna med allt så är jag faktiskt ingen robot och vill kunna njuta av mitt liv även fast jag går på en "elitskola". Är så trött på att leva med konstant dåligt samvete över allt jag inte hinner med, över att säga nej till vänner jag inte träffat på veckor eller månader och märka hur människor jag älskar blir irriterade på mig för att de inte tror på mig.
Även om jag skulle ha tid hade jag varit för trött för att ens orka gå utanför huset, jag med alla andra tvåor på skolan. Samtidigt som det har varit ett jävla pissår, brutalt, så vägs allt upp av lyckliga minnen och det är till störst del pågrund av alla underbart vackra människor jag träffat eller kommit närmare under det senaste året. Men det ska fortfarande bli jävligt härligt att sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar